Hästens förande vid hand och uppställning. 

En häst, som skall ställas för mönstring, bör ställas 4 – 5 meter från bedömarenoch mitt framför denne. Börja uppställningen i god tid.Hästen skall ställas med den manfria sidan mor bedömaren och ställas rätt på benen.För att hästen skall visa bedömningsnämden ”längsta linjen” skallnärmaste framfot ställas något längre fram och närmaste bakfot något längre bak.Kroppstyngden skall vara jämt fördelad på alla fötterna. Föraren får i sin strävanatt hos hästen åstadkomma denna benställning, inte glömma, att hästen inte får”ställas under sig”, eller onaturligt sträckt bakåt. Hästens huvud skall hållas inormalt läge. Upptvingat huvud ger sänkt rygg. Nedtvingat huvud ger hästen ett”lojt” uttryck. Föraren skall alltid vara uppmärksam för vad som sker omkring honom,men han skall begränsa sin uppmärksamhet till hästens och nämndens (bedömarens)göranden och låtanden. Föraren fattar posto framför hästens huvud. Hästen hållesunder kontroll genom att fatta tygeln nära tränsen. Föraren får aldrig på något sättskymma sikten för bedömningsnämnden. Vill denna se hästen framifrån, stiger förarenåt vänster men behåller fattningen i tygeln med höger hand.

Skall hästen uppvisas på stället, ,förhåller föraren, då hästens huvud kommer i höjdmed den, för vilken uppvisning skall ske; samtidigt gör han ”framför ställ”och stannar hästen. Från marsch till vänster om hästen utföres ” framför ställ” så,att föraren med vänstra foten uttager ett stort steg framåt snett höger,vänder sig på vänstra fotbladet och för höger fot intill den vänstra,så att han kommer vänd mot och mitt framför hästen; en tygel fattas ivardera hand med tummen invid bettet platt på tygeln, handen rätt uppoch ned samt armbågen nedåt; är hästen betslad med träns, bibehållastygeländarna i vänstra handen.

I skritt skall föraren gå i takt med hästens framben. Föraren håller tygeln i höger hand,cirka en dm under bettringarna. Tygeländen hålles i vänster hand. 

Vill icke hästen gå villigt fram, manas han med tungslag. Hjälper icke detta,förmås han att gå framåt genom upprepade tryckningar av handens knogar emotkäken under samtidigt framförande av hela armen. Hästen kan även manas med spö,som anbringas bakom ryttarens rygg av vänstra handen på hästens buk,omedelbart bakom sadelgjorden.

I trav springer föraren i takt med hästens framben och i höjd med bogen.Föraren får ej se nedåt eller på hästens fötter eller åt sidan på hästens huvud,utan alltid ha blicken riktad rakt fram. Ge hästen så lång tygel, som behövs för atthuvudets rörelser skall vara fri och oberoende av föraren, men ej längre än att kontrollkan erhållas över hästen. 

Skall hästen föras i trav, få tyglarna glida 2 – 4 dm i högra handen,som även fattar tygeländarna. Vill hästen rusa, förhåller föraren,varvid han stöder armbågen mot hästhalsen. Tränger hästen mot föraren,hålles han från livet med armbågen. Visar hästen tecken på att slå höjes hans huvud. 

Hästen skall i skritt och trav alltid röra sig på rak linje. Vid avsaktning kan vänstrahanden föras upp mot hästens huvud. Hästen vändes alltid från föraren och efterföregången halt. Föraren bör förbereda hästen på vändning genom framsträckningav den fria handen eller spöet om sådant finns – framför hästens huvud..Vändningen skall ske på liten yta! Håll in tygeln!

Källor: ” Handledning i Hästuppvisning” Avelsföreningen För Svenska Ardennerhästen.”Ridinstruktion” (R1) 1940 års upplaga (fastställd 1930)