Inge Mårtensson visar upp Pargus, 12-årshingsten som är gårdens äldste ardenner. Mårtensson har totalt nio av rasen, mest i Hälsingland. Foto: Anna Alverhag  
Stark, stolt och kaxig

Av Bengt Boman
Att få se en ardennerhingst komma ut i hagen en fin vårdag är en mäktig upplevelse.
För maken till starkare, stoltare och kaxigare varelse vid den tiden på året finns inte.


Den 4 juni firar Hälsinglands ardennerklubb sitt 20-årsjubileum. Det är i det ärendet vi åker till Inge Mårtensson i Offerberg, Undersvik.
Han har nio ardennerhästar, mest i Hälsingland.
Mårtensson hade tänkt bjuda på en liten tur i vagn i det fagra Undersvik, men en sko på den tilltänkta dragaren - en ardenner, så klart - satt löst, så den lilla resan blev inställd.

Frenesi
Och det kanske var lika bra, med tanke på den frenesi hästarna visade när de tog hagen i besittning.
Mårtensson börjar med att släppa ut den fyraårige hingsten Avito. Han spanar in sina gäster och kommer också fram så att vi kan smeka honom på den lena nosen.
Sedan börjar skådespelet - och det blev allt annat än lent.
Släpp hästarna fria, sjunger Tomas Ledin i en låt.
Om Ledin varit med i går hade han fått material till en hel platta.
För Avito spelar ut hela sitt register. Han frustar, stånkar, lägger på speedryck och krumbuktar sig allt han orkar framför kameran.
Och som kronan på verket reser sig Avito på bakbenen och gnäggar så det hörs över hela Undersvik.
- Nu jäklar var han i form, sa
Inge Mårtensson.
Därefter plockade Mårtensson ut Avinir i hagen. Han är nio år och pappa till Avito. Att ha båda i hagen samtidigt går inte, i alla fall inte så här på vårsidan.
- Dom skulle slå varann blodiga, säger Mårtensson.
Hälsar ganska artigt på varandra gör i alla fall far och son, fast med staketet emellan.
Och staketet är inte vilket litet stängsel som helst. Här är det telefonstolpar och brädor modell sjutum som gäller som byggmaterial.
Avinir är nästan lika vårpigg som sonen. Ja, i ett avseende ännu piggare. Han lägger sig också på rygg och sparkar med benen.
- Det är nog det sista av vinterpälsen han vill gnugga bort, tror Mårtensson.

Äldst på gården
Han visar också Pargus, eller Gammel'n, som han kallas. Pargus är med sina 12 år äldst på gården, men 12 år är egentligen ingen ålder på en ardenner.
- Jag har haft en vallack som blev drygt 24, berättar Mårtensson.
I en hage på andra sidan huset går Lavina och Rabona, två ardennerston hos Mårtensson, och betar. De tar det lugnt, de verkar inte bry sig om att det är vår.
Lavina ska betäckas med Pargus och Rabona är dräktig med Avinir. Till midsommar blir det föl.
Mårtensson misstänker att hon bär på tvillingar.

Hingststation
Eftersom det är sällan en häst klarar av att bära fram två föl hoppas Mårtensson att åtminstone ett av dem får leva.
Inge Mårtensson är den tredje i generationen på gården Nils Pers i Undersvik. Sedan 1974 har gården fungerat som hingststation och 1988 började man med ardenneravel. Mårtenssons första godkända avelshingst hette Pargon. Nu har han tre, Pargus, Avinir och Avito.
På våren 1985 bildades Hälsinglands ardennerklubb och Inge Mårtensson har under alla år varit med i styrelsen. Föreningen har cirka 70 medlemmar och arbetar för rasens bevarande och dess användbarhet.
Ardennern används i dag främst i privat skogsbruk, i mindre omfattning också inom jordbruket. Och så har den blivit populär bland turister. Att sitta i en vagn bakom en ardenner är det många som gillar.
20-årsjubileumet den 4 juni kommer att hållas vid stiftsgården i Undersvik. På programmet står bland annat virkeskörning och så ska hästarna skjutsa folk i en prärievagn. Vagnen står Lasse Forsblad från Edsbyn för och den ska dras av ett ardennersto som Forsblad äger och som storleksmässigt ska vara någonting i hästväg.
Firandet avslutas med en parad innehållande 20 olika sorters hästraser.
Så många finns det faktiskt - och det bara i Hälsingland.


11 maj 2005