När hästen blir för gammal för att leva

Av Mats Ivarsson
En dag blir även en häst för gammal att leva vidare. Hästägaren måste ta det smärtsamma beslutet att på något sätt skiljas från sin kamrat. Beslutet är som allting annat nu för tiden omgärdat med olika regler hur det ska gå till.

Hemma hos bröderna Paul och Sven Andersson i Älvkarhed går det fyra ardennerhästar i hagen,
Mona, Maj, Milla och Lorry. Äldst är Mona med sina 21 år, en hög ålder för en häst.
-Men Mona är så pass pigg för sin ålder att hon får finnas kvar ett tag till, säger Paul.
Han har till och med varit i väg och fått det gamla stoet betäckt men något resultat förväntar han sig inte längre. Mona har fött 14 föl under åren.
-Men börjar hästar bli stela och får svårt att resa sig är det dags att slakta dem, anser han.

Det här med hästar kan bröderna Andersson. Paul uppskattar att de fött upp 70-80 ardennerhästar, hästar de sålt eller behållit för egen del. De brukar fortfarande, kör fram timmer ur den egna skogen med hjälp av sina hästar, något som Ljusnan berättade om i ett reportage i fjol.
Genom att bröderna Andersson har haft så många hästar genom åren har de också många gånger ställts inför beslutet att avliva sina hästar.
-Visst känns det, det gör det, säger Paul.
Svens och Pauls hästar går alltid till slakt för att bli kött.
-Vi brukar ta hjälp av en slaktare som kommer och hjälper oss med det. Hästen som ska slaktas förs undan så att de andra hästarna inte ska se när den skjuts och tappas på blod. Slaktaren tar sedan reda på den och säljer sedan köttet vidare.
Paul uppskattar att han får knappt 1 000 kronor för hästen.
Numer ska samtliga hästar i Sverige vara försedda med hästpass. Anledningen är att man vill förbättra livsmedelssäkerheten för hästkött inom EU. Slakterierna är nu skyldiga att kontrollera i hästens pass om den är ämnad för livsmedelsproduktion. Den får heller inte ha behandlats med sådana mediciner att köttet kan ha blivit otjänligt.

Alla hästar som ska användas till livsmedelsproduktion ska också vara registrerade hos Jordbruksverket och omfattas av den nya EU-förordningen om foderhygien.
Vill man som ungefär hälften av Sveriges hästägare inte göra livsmedel av sin häst måste man se till att få det inskrivet i hästpasset.
De alternativ som då står till buds för att göra sig av med hästkroppen är olika former av destruktion som förbränning i ugn eller att mala ner hela hästkadavret och använda som biobränsle. En dyrare destruktionsform är kremering som endast kan utföras av Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, till en kostnad av cirka 15 000 kronor för hästägaren.
Ytterligare en variant att göra sig av med en död häst är att man får dispens att gräva ner kadavret. Hästen anses inte som andra produktionsdjur bära med sig så många smittor varför det finns möjligheter att göra avsteg.

En kontakt måste tas med kommunens miljöansvarige för att utse lämplig plats. Vattenkällor får exempelvis inte finnas i närheten av platsen. Gropen måste också vara så djup att inte andra djur kan gräva upp kadavret.
När man utsett lämplig plats görs en dispensansökan om undantag från förbudet om nedgrävning till länsstyrelsen. Besked kan i vissa brådskande fall lämnas direkt per telefon.
Avlivning och slakt av en häst styrs även det av lagar och förordningar.
Hästen ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande enligt djurskyddslagen. Hästpasset måste lämnas och efter slakten skickar slakteriet det vidare till Svenska Hästavelsförbundet som avregistrerar hästen.
Om hästen inte ska bli livsmedel kan man vända sig till Svensk Lantbrukstjänst som för några tusen kronor ombesörjer avlivning, frakt och destruktion. Svensk Lantbrukstjänst hämtar även självdöda djur.
Avlivningen av en häst går till så att hästen bedövas av en bultpistol eller ett skott från ett kulvapen. Efter skottet ska hästen avblodas så att den slutligen dör. Men många gånger avlider hästen redan av skottet.
En veterinär kan också avliva en häst genom att ge den avlivningsvätska. Hästen lägger sig då ner och dör. Veterinären kan också använda narkosmedel för att avliva en häst.

mats.ivarsson@ljusnan.se
22 mars 2007